Medborgarlön, basinkomst, grundlön

Medborgarlön är ett begrepp som har aktualiserats under senare år. Faktum är att det inte alls är någon ny ide utan myntades för första gången redan på 1500-talet då Thomas More (1478-1535)

och Johannes Vives (1492-1540) filosofiska humanister ansåg att det var bättre att ge de fattiga någon form av underhåll, än att låta dem svälta. Vad det handlar om är alltså en slags ovillkorad inkomst bara för att man finns. Argumenteringen för och emot är intensiv. Tanken att kunna förkovra sig och till exempel satsa på en ledarskapsutbildning stockholm för att man vill och inte för att man måste, är en av argumenteringarna för medborgarlön. De som är emot befarar förstås att människan ska bli förslöad och bli liggandes på sofflocket dagarna i ända.

För att utröna hur det egentligen ligger till med för- och emotargument och vilken av sidorna som har rätt så har man infört Medborgarlön på prov på flera håll i världen. Bland annat har 2000 personer i Finland respektive Kanada och några Asiatiska länder fått leva på Medborgarlön under en period av två år. Resultaten hittills har varit förvånansvärt positiva och det har visat sig att medborgarlönen har en positiv inverkan på kreativitet, initiativförmågor och allmänhälsa. Om resultaten för medborgarlön (som även går under benämningen baslön) blir fortsatt positiva under testperioden så är förhoppningen att medborgarlön ska införas på nationell nivå i framtiden. Människan blir inte förslöad av att få en inkomst utan krav på motprestation. Tvärtom så får människans kreativitet en skjuts när personen är trygg. Att diskutera den här typen av ovillkorad grundlön utifrån ekonomiska perspektiv är också lönlöst därför att med hjälp av en medborgarlön kan man ta bort andra bidragsbehov så det blir om inte samma sak rent ekonomiskt så åtminstone bara marginella skillnader.